Skalstad.se
Ordlekar
Fjäril
Jag är en fjäril
Jag var ett universum
Jag blir en dröm
Falco canariensis
Det sitter en falk i betongen
Lika ensam som jag
Hon är väl ganska fången
I går, i morgon, i dag
Vattenminne
I varje brännings vita skum
Finns det som gör mig lugn
I ljusa skogars sommarregn
Finns andligt vinterfoder
Andetag
Jag hör stenarna andas
Andas i takt med havet
Varje vågslag som en skälvning
Genom havets blå lunga
Liv
Natten ger tillbaka solen
Ur svarta havet reses glöden
Ljuset vandrar över globen
Skänker mörkret döden
Fundering i skördetid
Skulle inte alla lagar som behandlar jordbruksfrågor gå under slåtterbalken?
( I så fall tror jag vi haft en grön och uthållig jordbrukspolitik till skillnad mot idag)
Föggler
Jag och en god vän i Forshaga försöker hitta nya fågelarter som vi kan rapportera till varandra.
Här är 3 av mina observationer:
Rikssalskraken
Det är den stackaren (kraken) som dagen efter Victoria och Daniels bröllop
fick samla ihop alla slattar och partyhattar. Alla överblivna ordensband, löständer och förlorade rullatorer.
Inom parentes tycker jag den riktiga Salskraken (hanen) kan vara Sveriges vackraste fågel.
Stearingjusen (Lumen Liljeholmensis)
Vissa forskningsrön pekar på att hanar med särskilt vacker veke får para
sig med fler honor (den s.k para-fin-effekten).
Andtruten
Obsen som gör Dig mållös….
Fick ett mail från en PR-firma häromdagen med budskapet:
”Syns man inte så finns man inte”
Ett nog så gott motto så här i informationsträskets gyllene era.
Jag tar det till mig men gör en liten egen, mer naturvetenskaplig, tolkning:
FINNS MAN INTE SÅ SYNS MAN INTE
Du som vill läsa riktigt bra limerickar:
Titta i Hans Alfredssons ”Svea hunds limerickar”
Fram till dess, håll tillgodo med dessa:
En fakir från staden Calcutta
bensin fick för sig att smutta
han eld på en sticka strök
vid Ganges syntes en rök
av honom finns inte en gnutta
En nudistande ornitolog från Jäder
fick åter börja bära sina kläder
man honom ur klubben strök
han visat en flicka sin gök
portad för han hade fjäder
Vi människor verkar ha problem med naturen.
Tyvärr är det motsatta förhållandet långt vanligare
Därav denna limerick:
En spansk skogssnigel i Ålem
i förra veckan hälsa hem
med sina syskon nittiosju
blev han klippt mitt itu
av vår granne mördar-Sven
Reflexion
Den gamle mannen på det lantliga ålderdomshemmet var övermåttan förtjust i mat.
När middagen var avklarad brukade han klä sig kvällsfin och gå en tur längs grusvägen som gick förbi äldreboendet.
Det var sommar och jag sprang som vanligt kring med fjärilshåven i högsta hugg.
Mannen stannar och frågar min mamma vad gossen sysslar med…
Hon säger som det är att jag fångar fjärilar.
Gubben kliar sig i nacken och undrar med misstro i rösten:
Dom kan det inte vara mycket mat på!
Hågkomster
Sommartid åkte vi ofta till olika badplatser runt Åmål.
Speciellt spännande var det när vi for till Hollsten…
Där fanns bl.a. en gammal dansbana och en fin långgrund sandstrand.
Lukten av solvarmt dansbaneträ.
Iskallt vatten och rullgrus under fötterna.
Skvattramdoften och mor Guns äggsmörgåsar.
Här såg jag min första höfjäril, den svavelgula.
Han kom utefter grusvägen, stannade upp kort, och var snart på vingarna igen.
Rastlös – sökande efter en hona.
En fjällvinge i svavelgult, ärggrönt och gammelrosa
Läsvärda blad i bokskogen
En författare jag upptäckt på senare tid är Göran Bergengren.
En östgöte med ett trevligt anslag av både fakta och poesi i sitt berättande.
Leta efter:
”Fjärilssomrar”
”Dagar som brännglas”
